Ja, vad var det egentligen som hände med den här bloggen?

Hur kommer det sig att jag är så dålig på att uppdatera? Är jag fullt upptagen med träningen?

Nja.

Det kom något emellan. Det kallas för livet...

För det första är jag förkyld. Järnplåtar, vilket skräp!

Det är ingen fel på motivationen, men även jag inser det dumma med att träna med halsont och huvudvärken from hell. Igår var jag på bio - satt still och fick feberfrossa. Suck.

Så det är vila och sen promenader i helgen på mitt schema just nu.

På söndag har jag satt upp mig på ett aerobicpass på kvällen.

Vi får se. Jag hoppas.

Sen kom det mer saker.

Jag fick inte bara ett - utan två - erbjudanden om att lämna landet för jobb. Till ett varmare men farligare ställe.

Och jag VILL. Jag vill verkligen säga "jajemen, ja, absolut, klart jag åker, japp, räkna med mig, kanonkul".

Men det går inte.

Väl.

Väl?

Eller gör det?

Det är en möjlighet. Det är en stor erfarenhet. Det är en ära att bli tillfrågad trots att jag inte ens sökt. Det skulle se fint ut i mitt CV.

Men jag känner att jag sviker. Jag har ett jobb att sköta, hey, hade de ringt när jag fortfarande jobbade på trumpetfirman så hade jag sagt ja på stående fot, när börjar jag, när går planet, kan jag komma nu, vaddå vänta till januari?

Riktigt så enkelt är det inte.

Längre.

Riktigt så stor önskan efter att fly har jag inte.

Längre.

Och jag vet ju att jag måste säga nej. Tacka för förtroendet, tack för att ni tror att jag skulle passa just där, just nu, men nej, det går inte.
Hade de ringt om ett år hade det varit en annan sak.

Men chefen säger "vi ska prata om det där på riktigt" när jag hasplar ur mig det lite snabbt ur mungipan och liksom slätar över det faktum att jag faktiskt är tillfrågad om något fint, säger att jag vet att jag inte kan, att det inte går, att jag sviker, att det ligger dumt i tiden, bara för att han inte ska tycka att jag gör just det. Sviker alltså.

Vi ska prata. Okej. Sen. Inte nu. Jag får fundera ett tag till.

Så vad säger man, livet kom lite emellan mig och bloggen.

Livet kom så att säga emellan mig och livet.

I min bubbla snurrar världen mer kring Afghanistan än träning just nu.